Sånt som spökar på nätet

Som jag skrev en annan gång så ligger allting man lagt ut på nätet kvar. Även om man själv tror att det är borta så ligger det i någon cache, någon har kopierat och lagt vidare, det har försvunnit bland näten och man kommer aldrig kunna samla tillbaka alla bitarna.

Därför ska man alltid noga tänka på vad man lägger upp. Förra veckan skickade en tjej i min förening en länk till en facebook-konversation där en tjej – vi kallar henne Erika – som gått i ett av mina lag sa mindre smickrande saker om mig. Inget jätteallvarligt, men när Erika förstod att det blivit läst stängde hon ner sitt facebook-konto och raderade flera av meddelandena. Försökte rensa upp.

Självklart är det mest mogna att inte prata om människor bakom deras ryggar. Har man en åsikt/konstruktiv kritik borde man säga det till personen i fråga, för att få till en ändring. Varför skulle man annars ens säga något? Vill man bara gnälla kommer inget hända någonstans, förutom att man själv fyller på sitt ”neggo-konto”.

Men saker är ju inte så enkla. Det är en mänsklig drift att skvallra, det har en social funktion som knyter människor i en grupp närmre an varandra, beskrivet i flera beteendestudier. Dessutom är kommunikation svårt. Det är få människor som ser på sig själva så som andra människor ser dem. Vissa idoga skvallrare skulle aldrig själva tycka att det är vad de gör. De bara ”pratar om saker som hänt” och blir jätteförvånade om man säger att de brukar klaga mycket. Att prata av sig är dessutom ett verkligt behov, det är något människor gör för att bearbeta världen omkring sig och sina upplevelser av den. Det är en ständig process att tolka livet för sig själv, och man använder andra som ett bollplank för att förstärka de slutsatser man kommer fram till.

Häromdagen hyllade jag att ha ett nätverk som man kan prata med. Hela det inlägget handlar om hur skönt det är att få säga allting man blir ledsen, arg och frustrerad över, hur lättad man blir efteråt. Hur går det då ihop med att det är taskigt och oproduktivt att prata om folk bakom deras ryggar?

Tja, jag har inget svar på den frågan. Viktigast är väl att man funderar själv på det, att man försöker stärka och följa sitt samvete vad gäller ens gräns för vad som är ”oskyldigt” lätta-på-ångan och vad som är elakt och negativt skitprat. En tumregel kan ju vara att man ska ha ett syfte med att säga något. ”hon är taskig” är skitsnack, ”hon är taskig, vad ska jag göra för att få henne att förstå hur ledsen jag blir?” är lätta-på-ångan och konstruktivt, det kommer ge en positiva förslag på hur man kan handla.

Och, framförallt, gör det inte på internet. Gör det ansikte mot ansikte, eller håll tyst.

Annars får du ta konsekvenserna av att du blir påkommen.

Här är anledningen till att jag ens kom att tänka på det här. En bild jag la upp för…tre år sedan. Helt bortglömd har den legat där tills jag trillade in på sidan idag och kom ihåg den. Tur nog är det en bild jag fortfarande tycker är jätterolig.

Det här inlägget postades i webtips. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s