TV4s morgonsoffa om gymnastik

Ojojoj, rubriken på klippet sätter agendan för hur diskussionen blir. ”Unga tvingas till svältdieter”. Wow. Vet inte hur länge klippet kommer ligga uppe så gå och kolla.

Här finns gymnastikförbundets generalsekreterare Stefan Bengtssons utvecklande kommentar till diskussionen.

Jag tycker det är ett jättefascinerande ämne, både för att jag är så intresserad av medicin och av idrott men även den psykologiska biten och de existentiella frågorna kring det hela.

  • Vad är värt att göra i ett liv?
  • Vad mår en människa bra av i det korta och det långa loppet?
  • Är det positivt eller negativt att arbeta stenhårt för ett väldigt specifikt mål, att offra massa som andra människor aldrig skulle offra för att uppnå en viss sak?
  • Var går gränsen?

Jag har träffat många av Sveriges AG-gymnaster och dessutom har flera av dem haft bloggar. Jonna Adlerteg har det fortfarande (och säkert några fler som jag inte hittar?), Veronica Wagner också såklart. Självklart är det mycket som inte syns vid ett snabbt möte eller genom dagboksliknande inlägg på nätet, men uppfattningen många svenskar har om elitgymnastik – att det är lite Kinastuket där chokladintag straffas med sex timmars extraträning – stämmer verkligen inte. När en rubrik som ”unga tvingas till svältdieter” används så förstärker det den här överdrivna bilden av vad som är fel.

För problemen finns ju. Eller ja, frågeställningen kring vad som är ett problem finns ju och behöver stötas och blötas. Vad är okej att ett barn gör? Hur mycket ska ett barn få träna varje vecka? Ett barn får inte arbeta i Sverige, och när idrott mer och mer blir en karriär ska träning för barn anses som arbetstimmar?

Skadorna… elitgymnastik är inte bra för kroppen. Hur dåligt är det för kroppen? Visst finns det forskning men det är så få som är på den högsta nivån att det är svårt att komma fram till något slutgiltigt svar. Är det okej med lite framtida men för glädjen det ger? Är det okej med mycket framtida men? Igen, var går gränsen?

Sen dieten. Svenska gymnaster bor hemma och äter med sina familjer. De går i vanliga skolor och äter vanlig skollunch. Det är inte så att det finns några tränare som hänger över deras axlar och kontrollerar deras matintag 24/7 och tvingar dem till att svälta sig. Jag tycker det är extremt elakt mot gymnastiktränare att skriva det.

Däremot är det välkänt att ätstörningar inom vissa idrotter och fysiska aktiviteter (dans!) är vanligare än bland resten av befolkningen, men det är inget som någon vill ha. Man jobbar mot det och gör sitt bästa.

Precis som när jag skrivit om det tidigare har jag inga färdiga åsikter. Det finns så många poänger som behöver tas med i beräkningarna och så mycket forskning och fakta som saknas att det inte går att bestämma sig. Men det är viktigt att fundera då och då.

Annonser
Det här inlägget postades i Artistisk gymnastik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s